Jag förstår inte.. förstår inte riktigt hur du mår egentligen.
Att du kan säga saker som inte är sanning, jag sa aldrig nått om att
vi inte var vänner längre. För det var DU som tog förgivet att våran
kontakt var bruten och att vi inte är vänner mer, då jag inte kunde
godta din förlåtelse för stunden.
Visst, det spelar ingen roll för mig, jag kan leva ett liv utan dig.
Du har bara varit till besvär för mig de flesta (senaste) gångerna, du har fått
folk vända och vara hatiska mot mig på nått konstigt vis när det inte
handlade om mig, utan du och andra.
Det var inte jag som låg med en upptagen kille.
Det var inte jag som var kaxig över sms/internet och blev rädd o flydde
när det gällde möte In Real Life. Det var du, du som gjorde fel där och fick en
utav min vänner till att vända sig emot mig bara för att jag var din vän och
att du låg med min andra väns pojkvän..
Detta är inte det ända du gjort mot mig, du har tagit för mycket plats
i mitt liv, du har alltid velat stå i centrum, du har alltid velat att det är dig man
ska bry sig om mest och först för att det är du som mår mest dåligt!
Men man får leva med saker som man ställt till med själv.
Du får tänka ett steg före... "Är det verkligen bra att göra detta?
Vad kommer att hända? Kommer jag till att få ångest för det här?
Kommer jag till att kunna klara av att stå för konsekvenserna?"
Det är ditt liv och det är du som bestämmer själv hur du vill göra med det.
Vad jag har förstått många gånger så är du ute efter krig, du njuter av det.
Det är inte roligt, det är omoget.
Man är inte tuff alls med att söka krig.
Man är tuff när man är stark och man kan leva ett lugnt liv utan att hamna i bråk.
Du borde ta tag i ditt liv o älska dig själv mera istället för att tro att du redan
älskar dig själv redan och sedan gå såra andra.
Du lyssnade aldrig på mig, för du tycker bara att det är jag som gör fel.
Du vågade aldrig inse att du själv också kan ha fel.
Det är mycket du har som du borde tänka efter att det verkligen är så..
det är så att du kan också göra fel. Du är inte perfekt.. inte jag heller.
Ingen är perfekt!
Och det med svartsjukan och avundsjukan så har jag aldrig
varit det på dig. Bara du som tror det bara för att "ditt liv är mer
perfekt än alla andras".
Jag snackade om en helt annan sak att du blev svartsjuk för att din
killkompis tyckte att jag var söt/fin och du blev sur för det..
så börjar du snacka om att jag är svartsjuk på ditt liv för
att du har familjen och livet som du har.
Jag klarar mig själv utan föräldrar som ska passa mig hela tiden,
jag klarar mig själv, jag bor ensam, jag är vuxen.
Därför flyttade jag hem ifrån.
Ditt liv är inte mer speciellt än mitt, bara att du har fler pojkar i ditt liv.
Men jag nöjer mig med 1 pojke jag.
Billiga varor har många köpare..
Men det var inte det viktigaste jag har att säga utan att det var så skamligt
och ruttet gjort det du gjorde nu sist..
Förstår inte hur du kunde tjata i veckovis på att jag skulle komma på din fest,
att det skulle bli kul, att vi skulle ha roligt hela kvällen och natten.
Men nej, du gjorde mig grymt besviken..
jag var borta 2 timmar ifrån festen.. 2 SMÅ TIMMAR.. och det är ingenting!
När jag kom tillbaka hade festen spårat ut, kl. var 21. Du var inte bara lagom
berusad, du var skit full! Du tog illa upp av att en kille ogillade en låt du
spelade på festen.. och det hela började spåra ut. Jag var besviken för att
läget var som det var när jag kom tillbaka.
Förstår inte hur du kunde skrika så mycket som du gjorde åt folk
utan att skämmas. Visst, du skrek antagligen för att vi inte lyssnade på dig
och svarade dig.
Men ingen vill precis lyssna och svara på en person som bara skriker på
en när man inte har gjort något, när det är någon annan som har gjort nått
och du låter skiten och ilskan gå ut över oss..
Jag tyckte att detta var oacceptabelt och respektlöst utav dig.
Man ska göra det trevligt för gästen och inte spåra ut det hela.
Jag var inte berusad denna kväll, jag var nykter.
Jag såg allt och minns allt, och jag tycker att du gjorde fel.
Det var mycket som hände denna kvällen, men jag vill inte
ta upp allt, för jag vill inte minnas allt och jag vill inte
nämna det heller för att vara snäll.
När du dricker.. då du dricker för mycket blir du en helt annan person.
En annan person som jag inte känner igen.. en person jag inte vill känna.
Festen var redan över kl 22 och du hade lovat att festen skulle vara till 03.
Jag gick hem i ösregn denna kvällen, jag frös, jag var tom på ord och försökte
glömma allt och få ett leende på läpparna.
Efter jag hade fått mina 8 timmars sömn och precis när jag vaknade var det första
jag fick se på Facebook ett "förlåt för igår" på Facebook chatten.
Jag hade inte sovit på saken, jag hade inte smällt ner detta som hänt.
Jag tackade nej till förlåtelsen och ja sa varför jag gjorde det,
det var just då jag inte kunde ta emot din förlåtelse för allt
skit hade nästa precis hänt, och jag sover inte på såna här saker.
Bara för att jag inte tog emot förlåtelsen just då och bara för att
du inte gav mig lite tid så tog du för givet att vi inte var vänner mer.
Vilken var mycket dumt och fult av dig.
Men gjort är gjort nu. Det som är sagt från dig är sagt.
Tycker inte du ska gå runt och tro och ta för givet att jag
snackar skit om dig, för det gör jag inte.
Jag säger bara det som är sant och det som har hänt att jag
inte respekterar det, att jag inte tycker om det.
Som sagt, ditt liv.. dina val.. dina bekymmer.. dina förluster.
Sorry.. var bara tvungen att skriva av mig lite!
Att du kan säga saker som inte är sanning, jag sa aldrig nått om att
vi inte var vänner längre. För det var DU som tog förgivet att våran
kontakt var bruten och att vi inte är vänner mer, då jag inte kunde
godta din förlåtelse för stunden.
Visst, det spelar ingen roll för mig, jag kan leva ett liv utan dig.
Du har bara varit till besvär för mig de flesta (senaste) gångerna, du har fått
folk vända och vara hatiska mot mig på nått konstigt vis när det inte
handlade om mig, utan du och andra.
Det var inte jag som låg med en upptagen kille.
Det var inte jag som var kaxig över sms/internet och blev rädd o flydde
när det gällde möte In Real Life. Det var du, du som gjorde fel där och fick en
utav min vänner till att vända sig emot mig bara för att jag var din vän och
att du låg med min andra väns pojkvän..
Detta är inte det ända du gjort mot mig, du har tagit för mycket plats
i mitt liv, du har alltid velat stå i centrum, du har alltid velat att det är dig man
ska bry sig om mest och först för att det är du som mår mest dåligt!
Men man får leva med saker som man ställt till med själv.
Du får tänka ett steg före... "Är det verkligen bra att göra detta?
Vad kommer att hända? Kommer jag till att få ångest för det här?
Kommer jag till att kunna klara av att stå för konsekvenserna?"
Det är ditt liv och det är du som bestämmer själv hur du vill göra med det.
Vad jag har förstått många gånger så är du ute efter krig, du njuter av det.
Det är inte roligt, det är omoget.
Man är inte tuff alls med att söka krig.
Man är tuff när man är stark och man kan leva ett lugnt liv utan att hamna i bråk.
Du borde ta tag i ditt liv o älska dig själv mera istället för att tro att du redan
älskar dig själv redan och sedan gå såra andra.
Du lyssnade aldrig på mig, för du tycker bara att det är jag som gör fel.
Du vågade aldrig inse att du själv också kan ha fel.
Det är mycket du har som du borde tänka efter att det verkligen är så..
det är så att du kan också göra fel. Du är inte perfekt.. inte jag heller.
Ingen är perfekt!
Och det med svartsjukan och avundsjukan så har jag aldrig
varit det på dig. Bara du som tror det bara för att "ditt liv är mer
perfekt än alla andras".
Jag snackade om en helt annan sak att du blev svartsjuk för att din
killkompis tyckte att jag var söt/fin och du blev sur för det..
så börjar du snacka om att jag är svartsjuk på ditt liv för
att du har familjen och livet som du har.
Jag klarar mig själv utan föräldrar som ska passa mig hela tiden,
jag klarar mig själv, jag bor ensam, jag är vuxen.
Därför flyttade jag hem ifrån.
Ditt liv är inte mer speciellt än mitt, bara att du har fler pojkar i ditt liv.
Men jag nöjer mig med 1 pojke jag.
Billiga varor har många köpare..
Men det var inte det viktigaste jag har att säga utan att det var så skamligt
och ruttet gjort det du gjorde nu sist..
Förstår inte hur du kunde tjata i veckovis på att jag skulle komma på din fest,
att det skulle bli kul, att vi skulle ha roligt hela kvällen och natten.
Men nej, du gjorde mig grymt besviken..
jag var borta 2 timmar ifrån festen.. 2 SMÅ TIMMAR.. och det är ingenting!
När jag kom tillbaka hade festen spårat ut, kl. var 21. Du var inte bara lagom
berusad, du var skit full! Du tog illa upp av att en kille ogillade en låt du
spelade på festen.. och det hela började spåra ut. Jag var besviken för att
läget var som det var när jag kom tillbaka.
Förstår inte hur du kunde skrika så mycket som du gjorde åt folk
utan att skämmas. Visst, du skrek antagligen för att vi inte lyssnade på dig
och svarade dig.
Men ingen vill precis lyssna och svara på en person som bara skriker på
en när man inte har gjort något, när det är någon annan som har gjort nått
och du låter skiten och ilskan gå ut över oss..
Jag tyckte att detta var oacceptabelt och respektlöst utav dig.
Man ska göra det trevligt för gästen och inte spåra ut det hela.
Jag var inte berusad denna kväll, jag var nykter.
Jag såg allt och minns allt, och jag tycker att du gjorde fel.
Det var mycket som hände denna kvällen, men jag vill inte
ta upp allt, för jag vill inte minnas allt och jag vill inte
nämna det heller för att vara snäll.
När du dricker.. då du dricker för mycket blir du en helt annan person.
En annan person som jag inte känner igen.. en person jag inte vill känna.
Festen var redan över kl 22 och du hade lovat att festen skulle vara till 03.
Jag gick hem i ösregn denna kvällen, jag frös, jag var tom på ord och försökte
glömma allt och få ett leende på läpparna.
Efter jag hade fått mina 8 timmars sömn och precis när jag vaknade var det första
jag fick se på Facebook ett "förlåt för igår" på Facebook chatten.
Jag hade inte sovit på saken, jag hade inte smällt ner detta som hänt.
Jag tackade nej till förlåtelsen och ja sa varför jag gjorde det,
det var just då jag inte kunde ta emot din förlåtelse för allt
skit hade nästa precis hänt, och jag sover inte på såna här saker.
Bara för att jag inte tog emot förlåtelsen just då och bara för att
du inte gav mig lite tid så tog du för givet att vi inte var vänner mer.
Vilken var mycket dumt och fult av dig.
Men gjort är gjort nu. Det som är sagt från dig är sagt.
Tycker inte du ska gå runt och tro och ta för givet att jag
snackar skit om dig, för det gör jag inte.
Jag säger bara det som är sant och det som har hänt att jag
inte respekterar det, att jag inte tycker om det.
Som sagt, ditt liv.. dina val.. dina bekymmer.. dina förluster.
Sorry.. var bara tvungen att skriva av mig lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
**** |OBS!| ****
Alla texter, åsikter och recensioner på denna blogg återspeglar endast personliga åsikter.
Egenproducerat material från denna sida får inte kopieras utan tillåtelse!
_____________________________
*** | INNAN DU/NI KOMMENTERAR! | ***
* Har du/ni några frågor till mig så får ni gärna ställa de i frågerutan i Menyn!
- Ingen spam/smygreklam tack!
- Håll en god ton.
Personangrepp osv betackar vi oss för.
- Kritik är helt alright. Så länge som den är bifogad/konstruktiv.